maryjanee

Jag vet inte
det kanske är
att man syns hela tiden att folk har ögon är som lasersikte
är någon sorts anonymitet jag vill ha
för all hud all kontakt är bara vardag jag tittar på väggarna
du är en vägg
du är inte som i mitt huvud som i böckerna som i det jag skriver
och det slutar alltid med att jag börjar fantisera om automatvapen igen
strategier att mörda presidenter kungen någon på espressohouse
aldrig fantasier om valar och zebror bara när det bara är jag kan jag
uppbåda
så mycket vacker i den här världen som verkligen finns
inte bara i min hjärna

den här kopplingen till verkligheten överallt utom här
det är som en plastmatv
"men tänk så små och suddiga vi skulle verka"
borde vara hotellrum borde vara fantasier
inte så jävla mycket påtaglig ögonkontakt eller
inte bara den här ögonkontakten som är överallt
liksom inte bara här

jag är arton
jag har glömt jag vet ingenting
alla Kär är som blekta fotografier, jättegamla
otydliga som bottenslam
som alla fotografier jag fick panik av i ettan och aldrig framkallade
jag ville vara själv
det var alltid så jävla trångt och jag hatade er
oftast kände jag inte igen mig själv på kort
och oftast känner jag inte igen mig själv
jag är min egen roliga kompis

jag är din roliga kompis
jag drar med dig i handleden och skrattar mot dig
och du gillar mig
varför gillar du mig? varför får jag ta dig i handen och dra med dig på
saker?
du gör ju aldrig det med mig
hur fick jag min roll och du din roll?
jag gillar min och du gillar din
inbillar jag mig
är det så?

jag kan inte prata i telefon just nu jag är inte i verkligheten just nu jag
är bara inuti min egen hjärna
jag skyller ifrån mig
jag är alldeles för hes och dricker en massa te istället
ligger i min säng med ansiktet i kudden och läser med bara ena ögat
allt jag kommer över
Denises mammas novell och vita andersen gillar inte vita andersen så jävla
mycket
inte så jävla mycket ljud
jag tittar på tv och gråter så fort det är sorgligt
allt på tv är konstgjort för att beröra mig eftersom ingenting berör mig
annars
måste jag gråta till tvn

jag får en bild i mitt huvud där jag går förbi killen som tog min oskulds
hus (det var ju där)
han bor inte där längre
jag mår lite illa när jag tänker på det
det spelar ingen roll
det som hände i förrgår är lika otydligt som det som hände för fem år
sen
så jag kan lika gärna bara gå runt och ljuga ihop en hel värld
som är

inte mer
bara något annat.